Jag fick 1989 en kassett av f d grannen, numera tyvärr bortgångne Tage Östman. På den ena sidan berättar Tage själv historier, till stor del historier från Munkforstrakten – rätt naturligt med tanke på att Tage växte upp i Mjönäs. Det finaste av allt är väl trots allt att merparten av historierna är från Munkfors-trakten och att de är med verklighetsbakgrund! Tage var en riktigt fin person och dessutom bl a en riktigt duktig historieberättare. Självklart spelade Tage in historierna, för att dessa skulle leva kvar som fina minnen och därför är jag helt övertygad om att Tage till hundra procent skulle känt det positivt att jag tagit till vara på hans skatt, innan kassettbanden hunnit bli förstörda och nu låter fler få ta del av historierna. Såväl videoband som kassettband har ju begränsad hållbarhet, så jag blev nästan lite förvånad när det fanns såpass bra ljud på kassetten och att det dessutom gick bra att få över allt välbehållet i digitalt format.

På kassettens andra sida hade Tage spelat in mycket fin sång av Bengt ”på Tjärn” Eriksson från Sunnemo. Bengts sånger finns f ö i menyn: Bildgalleri / Begivenheter i Sunnemo.

Tage Östmans historier – del 1:

Tage Östmans historier – del 2:

Tage Östmans historier – del 3:

Tage Östmans historier – del 4:

Här en lite fräckare historia som Tage berättat för mig och som även den utspelat sig i Munkfors, men som inte finns med bland de historier han spelade in.

Det här var på 40-talet och det var lördagskväll och dans i Folkets Park. Karl var där när han råka få tag på Frida, e’ Munkfors-tös som mer än gärna ställde upp när pojkarna ville ha nåt….

De dansade så det stod härliga till. När det sedan blev paus drog de två iväg en bit bortom Klingevi (idrottsplatsen strax intill). Där det fanns en lada en bit upp vid en skogsglänta. Ett gäng av hans kompisar blev nyfikna och smög sig efter…. När de två kom till ladan fanns det där en stege upp till en lucka på ena gaveln. Där rann Frida upp som en katt – hon hade vart där förut – och Karl efter… Pojkarna vart ju nyfikna, men alla kunde ju inte komma upp och se – så de bildade en kedja…. En gick högst upp i stegen och sedan skulle de rapportera vidare ner över till varandra när något hände… Den som var högst upp började…

”Nu släter han å na” (kysser henne)  och det rapporterades vidare .”Nu släter han å na”, Nu släter han å na”, ”Nu släter han å na”…
”Nu lägger han i kull na”, ”Nu lägger han i kull na”, ”Nu lägger han i kull na”, ”Nu lägger han ikull na”….
”Nu tar han å na trosera”, ”Nu tar han å na trosera”, Nu tar han å na trosera”….
”Nu lägger han sej på na”, ”Nu lägger han sej på na”, ”Nu lägger han sej på na”…
”Nu sticker han dit’en”, ”Nu sticker han dit’en” ”Nu sticker han dit’en”….

Då hör den som är högst upp Frida säga… ”Nu Karl ä du på en plats där ingen vôrt för dej”, när rapporteringen fortsatte…
”Nu ä han i röva”, ”Nu ä han i röva”, ”Nu ä han i röva”, ”Nu e han i röva”…